Rätt & Fel
Tänkt många gånger på de där med rätt och fel.. Jag väljer själv hur jag vill leva mitt liv och vad jag prioriterar.. Visserligen kan jag såra människor och göra dom ledsna på vägen.. Men vem säger att jag inte blir lika sårad av allt detta.. Jag är 22 mil från vänner och familj och de gör ofta ont inom mig att behöva lämna dom. Och ibland prioriterar jag min familj och inte vänner.. Men gör de mig till en dålig människa för de? Jag förstår inte.. Blir smutskastad som världens sämsta vän.. Jag försöker och hinna ses med så många som möjligt när jag är hemma och hälsar på.. Men hinner inte alltid.
Och de är alltid jag som är den onda, ja som sagt jag förstår inte.. Dom som verkligen känner mig på riktigt vet att mina föräldrar betyder allt för mig. & skulle göra allt för dom. <3
Varför jag skriver just detta är för att en vänskap sprack i helgen pågrund av bråk och tjafs men jag känner att är man äkta vänner så ska man även klara av tjafs och bråk. Men tydligen inte denna vänskap. & jag vet att de finns värre vänner än mig. Så ska bita i de sura äpplet och gå vidare, för känner man att man inte orkar tjafsa och bråka i en vänskap så är de bättre att gå vidare.
Så mycket som jag och Anton har bråkat under våra år så har inte vi fått olika vägar för de utan vårat förhållande har bara blivit starkare.
Ett förhållande/vänskap är inte alltid en dans och rosor. Men vissa klarar av motgångar andra inte de är ju bara så.
Men nu har jag avslutat ett kapitel i mitt liv och snart kommer ett nytt öppnas.
Och från och med nu ska jag bara rå om dom som vill ha kvar mig i sitt liv även om jag kan såra dom ibland, för jag är inte mer än människa. Jag har också dåliga dagar. Jag är inte superwomen.
Så nu har jag fått skriva av mig.
/ s